Företagsamhet är Tjustgalans allmänna riktning och varumärke. Det extra fina med Tjustgalan, framhöll en av deltagarna under galakvällen, är förmågan att vidga bilden så att vi upplever både den bredd, det djup och den rymd som är företagsamhetens livsrum. Detta uppfattade vi arrangörer inte bara som beröm. Det gav oss rejäla tankeställare hur vi ska gå vidare.

Men nu ska vi sammanfatta 2008 års gala. En liten stad som Västervik behöver verkligen lyft av det här slaget. Och när alla gäster samlas kring mingeltältet på det centrala Spötorget är det något som märks. Det blir nästan lite operastämning. Välkomstdrinken, den uppenbara glädjen, alla vackra kläder, mötena vänner emellan, både gamla och alldeles nya.
Förra året formulerade vi ett alldeles nytt ord för den djärvhet, ja rentav stridslystnad som vårt näringsliv mår gott av: galaskap!

Ett extra välkommet gav Jan B Frey landshövdingparet Sven och Anna Lindgren. De hör till Tjustgalans verkliga hedersgäster.

Alla, både medverkande och gäster, känner förutsättningarna.
Organisationen, övergripande och in i minsta detalj.
Jan B Frey har huvudansvaret. Hans närmaste medarbetare, särskilt för det som ligger utanför prisceremonierna, alltså mingelupptåget och menyn, är Henrik Arkåsen och Jonas Settlin, båda för fjärde året. Och att de förkovrat sitt kunnande åtskilligt under de åren, det stod klart.
Det allra vanligaste omdömet efter årets gala var detta: utsökt!

Tonen som ledningen skapar är ytterst viktig. Värdinnan – för andra året i följd – Sofia Wistam, är ett praktexempel. Hela hennes aktion ser så obekymrad ut. Men vi märker snabbt hur påläst, erfaren och inspirerande hon är i sin kontakt med pristagarna.
För många, flera av pristagarna till exempel, som inte är lika ”scenvana” som Sofia kan sådana ögonblick vara pressande. Sofia både lugnar och stimulerar, och det ska hon både ha eloge och ett varmt tack för.

Men vad var det som hände plötsligt? Och som gjorde att hon inte riktigt visste hur hon skulle handla?

Brandlarmet gick! Utan att någon trodde att det brann någonstans! De flesta satt lugnt kvar i sina stolar innan ett klart besked kom.
Går ett brandlarm är det inte fråga om vad man tror. Larmet är en order att utrymma lokalen. Och det snabbt. Trångt var det, men bra gick det. Och när ett par brandmän dykt upp och kontrollerat allting fick vi lika lugnt åter gå in och sätta oss i Bryggaren.

Även om prisutdelning i sig är underhållande sätter andra festligheter extra färg på galan.
Den ”Ouvertyr” som Musikskolans fenomenala Trumband bjöd på direkt efter samlingen i Bryggarens stora sal kändes som en salut för hela galan.

För att inte tala om den tenoraria av operasångaren Peter Holgersson som lades in som en avkoppling under prisutdelningen.

Normalt, vid varje prisutdelning, får vi ju en berättande beskrivning på pristagarens roll och varför hon eller han får belöningen. I ett fall, utdelningen av kulturstipendiet, bjöds vi på något mer, en suverän demonstration av vad en supertalang som Carl-Henrik Fernandi kan få ut av en altsax!

Musiken tog naturligtvis inte slut för att prisceremonierna gjorde det. Västerviks Storband (i miniformat trots notställens markering) spelade upp för att dansen skulle kunna börja!
Nu till årets sju priser, inklusive stipendiet. Pristagarna var totalt nio.

Årets företagare

Elisabeth Ahlström

Årets Rookie

Christin Rampeltin

Årets Entreprenör

Arne Bergström

Årets Västervikare

Solveig och Lars Nygren

Årets företagsledare

Ulf Åberg

Årets Branschföretag – Besöksnäringen

Kerstin och Egil Bergström

Samt det uppskattade komplementet Årets Kulturstipendiat

Carl-Henrik Fernandi

Årets företagare

Vad är en företagare? Den allmänna definitionen är denna: en person som äger och driver sitt företag. Hon som kortats till Årets Företagare har imponerat genom att envist utveckla och få sin rörelse att expandera. Detta i en bransch med stenhård konkurrens. En sådan satsning gör att man både blir ett föredöme och en inspiratör för människor med entreprenörstankar, inte minst kvinnor!

Elisabeth Ahlström är namnet. Hennes företag är Västerviks Stenhuggeri AB.

Årets Rookie

Vad är en ”rookie”? Den vanligaste översättningen från amerikanskan är ”gröngöling”. Men nyskapare känns som en mer rättvis beskrivning för oss inom Tjustgalan. Årets Rookie kan beskrivas med båda orden. Det handlar om en ung person som drömde om att starta en alldeles egen butik med prylar långt utanför standard. Och lät drömmen bli verklighet! Alltsammans lyckades.

Christin Rampeltin handlar det om. Företaget heter Ogräs Design AB. Butiken på Rådhusgatan heter Ogräs.

De som överlämnade priset till Christin var den trio som fick samma pris förra året, förskolekrafterna Marita Markskog, Annelie Sjögren och Petra Ström.

Årets Entreprenör

Vad är en entreprenör? Praktiskt taget alla uppslags- och ordböcker förklarar begreppet olika. Att det har med företagsanda, nytänkande att göra tvivlar väl ändå ingen på.
För Tjustgalans finns dock en begränsning. De ska vara verksamma inom Västerviks kommun.

Att se möjligheter där andra mest ser svårigheter, där ligger ansatsen. Årets entreprenör, Arne Bernström, är en perfekt illustration av den förmågan. Släktgården var hans barndomsmiljö. Han kom att gå vidare från den traditionella verksamheten till uppdrag inom tjänstesektorn – inte minst som underleverantör, servicepartner till industrin.
Huvudområdet idag är service och försäljning av verktygsmaskiner och truckar. Detta sker främst via ett av hans två företag, Bernströms Truck AB.

Årets Västervikare

Västervik har Östersjön alldeles intill. Att en ”Årets Västervikare” då kan ha med skärgården, själva båtlivet att göra ligger nära till hands. Så blev det nu. Och då gäller det något alldeles speciellt inom båtkulturen – veteranerna.
Pristagarna är Solveig och Lars Nygren. Sedan många år kan vi västervikare beundra deras båt, Match II (en gång i tiden tillhörig Kreuger-koncernen) där den ligger i Inre hamnen.
Vad då paret Nygren har åstadkommit, genom en rad veteranbåtsmöten, det är ett ökat intresse för veteranbåtar. Deras betoning av Västerviks centrala roll i sådana kulturhistoriska värden och minnen kom att avgöra beslutet att ge dem det aktuella priset.

Västerviks-Tidningen är en part i valnämnden för Årets Västervikare. Därför var det både naturligt och påpassligt att be tidningens nya chefredaktör, Ingalill Sundhage, att överlämna priset.

Årets Företagsledare

Begreppet behöver knappast förtydligas. Men vad pristagaren ska kunna redovisa, det är prov på framgångsrikt, inspirerande ledarskap, med påtagliga resultat i verksamheten som sådan.

Årets Företagsledare är Ulf Åberg, Totebo ABs VD. Det bolaget har en hundraårig historia att vila sig på. Men vilsamhet är inte något som fungerar i dagens insdustrisamhällen.

Totebo är ett samhälle, sydväst om Västervik. Företaget har en stadig, lokal förankring, hur internationell marknaden än är för produkterna.

Att leda ett sådant företag kräver, förutom själva det praktiska ledarskapet, att man har fötterna stadigt på jorden i hembygden, mitt i all angelägen strategi för att bli uppmärksammad, anlitad över en vid, internationell marknad.

Förra årets pristagare, Lars Persson, chefen för ett annat lokalt företag med världsvid marknad, Pentronic AB, hade glädjen att få vara det här årets överlämnare.

Årets Branschföretag – Besöksnäringen

Besöksnäringen är ett av Västerviks viktigaste fält. Utvecklingen på det fältet är hela kommunen engagerad i.
I det här fallet ska vi åter närma oss kusten, båtlivet. Men den här gången handlar det om ett skepp med master, skonaren Linnéa.

Att få gå ombord, få segla med Linnéa har de senaste åren blivit ett väsentligt riktmärke för besöksnäringen i vår kommun. Det lilla formatet är lika viktigt som de stora satsningar som luftas i pressen.

Kerstin och Egil Bergström äger, vårdar och driver sin verksamhet med och ombord på just skonaren Linnéa.
På listan över årets pristagare har vi redan talat om människor som vågat ta steget ut ur drömmen, förvandla den till något verkligt. Kerstin och Egil är mönsterexempel för det modet.

En som verkligen känner besöksnäringens svår- och möjligheter är Per Johansson, Gränslö slott. 2004 års pris blev hans. Nu fick han äran att ge paret Bergström årets!

Årets Kulturstipendiat

Även om det alltså inte är fråga om ett pris har mottagaren all rätt att känna sig prisad. Stipendiet som delas ut bygger på konstnären Henry Gustafssons Minnesfond. Själv gick han bort 2005, men hans namn är ständigt förknippat med Tjustgalan. Hans stora skulptur, Genombrottet, är en av Galans starkaste och viktigaste symboler. Varje pristagare får en småskalig, men lika verkningsfull, variant av den stora skulpturen.

Året stipendiat är Carl-Henrik Fernandi. Hans knytning till Västervik är att hans föräldrar bor och arbetar här. Och därmed han själv, när han hinner. Särskilt ofta blir det inte.
Saxofonisten Carl-Henrik Fernandi är på starkt på väg ut till en internationell karriär som saxofonsolist.

Hans huvudinstrument är alt- och sopransax. Nämner man saxofon idag tänker nog de flesta direkt på jazz. Carl-Henriks väg är en annan, den man kan kalla klassisk. Redan för långt över hundra år sedan inspirerade saxofonen många av våra tonsättare, liksom lika många tänder idag. Att då någon tar vara på detta är angeläget.

Britt-Marie Gustafsson, Henrys änka, var lycklig över att få överlämna 10.000-kronorstipendiet till en så lysande mottagare.

Arrangemangen av och kring Tjustgalan är ytterst betydelsefulla. Och ledningens bestyr har vi redan nämnt. Västerviks Stadshotell är huvudarrangör för allt som serveras. Men bakom miljön, dekorerna, särskilt alla de rent häpnadsväckande blomsterarrangemangen, stod en annan ”formgivare”, Lars Nilsson på Mariebergs Blommor. Ljus och ljud svarar Lasse Enström för, tillsammans med sina medarbetare på MixArt.

Det sista stycket kan kanske kännas som en liten ”bisats” för att artigheten kräver det. Så är det inte alls utan en finalkommentar om atmosfären som växte fram. Den är så många krafter delaktiga i, trots att deras namn sällan nämns. Några verkligt viktiga exempel nu:
De unga ”serverarnas” glada och omtänksamma ögon. Ljudteknikernas kunnande och känsliga fingrar. Blomstermästarens konst som alla hade svårt att slita ögonen från. Alla är värda ett extra, hjärtevarmt tack!

Bildgalleri