En liten stad som Västervik kan behöva lite galaskap för att synas

Tjustgalan är en årlig fest för företagarna i Tjust. Årets var den sjätte. Och, om man ser tillbaka, märks det klart hur den år för år har växt till sig, blivit starkare, mer offentligt värderad. Därför även mer observerad, inte minst i lokalpressen.

För att kunna lyfta från vardagen behöver en liten stad som Västervik verkligen något eget, friskt storslaget, gärna överraskande skådespel, så låt oss formulera ett nytt begrepp: galaskap.

Mycket hänger på hur fint allt är organiserat och vilken ton som de ledande figurerna skapar. Årets värdinna var ett fynd. Namnet är Sofia Wistam. Lita på att hon kommer igen, för hon hade precis den där talangen det hänger på, den att komma pristagarna in på livet. För att klara de stegen måste man vara påläst. Det var Sofia.

Pristagarna var lika många som tidigare. Nej, egentligen ännu fler. Priset till Årets Branschföretag gick till två familjer. Och priset som ”Årets Rookie” delade tre lärare på.

Prisutdelningen är i sig underhållning. Men det fanns mer av den varan. Bland annat rena överraskningar för publiken. Plötsligt stod Sankt Petri Kyrkokör på scenen. Med Bo Ingelberg som dirigent. Och Eva Pierrou vid flygeln. Så frisläppt har vi nog aldrig hört den kyrkokören!

Ännu ett, och högaktuellt, inslag av underhållning fanns i programmet. Men det var så knutet till ”Årets Västervikare” att vi väntar med att berätta tills vi hunnit så långt i programmet.

Fonden i Bryggaren var smyckad med en stor fotoversion i färg av ”Genombrottet”, den skulptur som Tjustkonstnären Henry Gustafsson hann skapa (innan han gick bort för två år sedan) som symbol för hela Tjustgalan som idé: vi måste samarbeta för att nå framgång, för att slå igenom.

Kommunpolitikern Conny Tyrberg är Tjustgalans ordförande och hade därför den tacksamma uppgiften att hälsa alla välkomna och se till att prisutdelningen kom igång. Han betonade också hur konkurrensen om priserna tätnar varje år, hur grannlaga det är att välja rätt.

Det handlar om sju priser och ett stipendium:

Årets företagare:

Roger Pettersson

Årets entreprenör:

Jan Hartman

Årets Branschföretag – i år skog och lantbruk:

Bröderna Lars och Göran Svensson samt deras hustrur Agneta och Gunnel

Årets Västervikare:

Tord Hjukström

Årets Innovatör:

Reine Magnusson

Årets Rookie (ungefär gröngöling i amerikansk slang):

Förskolan Hjärtat, Kullerbyttan genom Maria Markskog, Annelie Sjögren och Petra Ström.

Årets företagsledare:

Lars Persson

Samt som ett tillägg från och med förra året

Årets kulturstipendiat:

Elin Larsson.

Årets företagare

En man som på ett imponerande sätt, med egna medel och stor envishet utvecklat sitt företag, en vid verksamhet grundad på friskvårdstänkande. Han har dessutom fått företaget att expandera, i sund takt! I sin bransch – och långt utanför – framstår han som föredöme och inspiratör.

Namnet är Roger Pettersson. Hans företag heter Tjust Rehab. Tillsammans med sina medarbetare har han skapat en verksamhet med stabilt rykte för sitt allvar och sin kompetens inom friskvården. Inte minst har hans lugna envishet att hela tiden förbättra metoderna och utveckla verksamheten imponerat.

Årets Entreprenör

För Årets Entreprenör är måltiden huvudämnet, ledtemat. Mest känd är han ju som ceremonimästare vid Nobelbanketten – sedan 15 år. Hans erfarenhet har dock vidare rötter, förutom i Stockholm både i Göteborg och Kumla. Sedan några år har han blivit alltmer fäst vid Tjust. Inte bara som Håvmästare vid Laxboa, hans fiskodling med rökeri, restaurang och inbjudan till upplevelser ute i vår vackra skärgård. Men den avgörande faktorn bakom entreprenörpriset, det måste man nog säga är hans initiativ till ”Smaka på Tjust”, en årlig och riktig kultur- och skördefest sedan förra året genom Tjustbygdens Skafferi!

Namnet är Jan Hartman, en stockholmare som hunnit med mycket på sina dryga 60 år. Efter studentexamen i Örebro 1966 kom han direkt till Marinen och hann bli underofficer innan han gick vidare i livet med universitetsstudier i ekonomi och distributionsteknik.

Årets Branschföretag – Skogs- och lantbruk

När Tjustgalan bestämmer att årets bransch är skogs- och lantbruk är det inte någon västerviksorganisation som utser pristagare. Där behövs en bredare insyn. I detta fall blev det Hushållningssällskapet Kalmar-Kronoberg-Blekinge län. Och priset skulle gå till en person eller företag som påtagligt bidragit till skogs- och lantbrukets utveckling i regionen.

Ägarna till Odensviholms Lantbruk utsågs. Och huvudskälen i motiveringen var att de skapat en unik egendom där företagande, tillväxt och lönsamhet förenats med känsla för såväl kulturhistoria som de allmänna förutsättningarna inom lantbruksnäringen.

Odensviholm är närmast en legend inom svenskt lantbruk. Säteriet bildades för 330 år sedan av släkten Falkenberg. Han som kallades ” Tjustpatriarken”, Johan Fredrik Granschoug, tog över gården 1770. Följden blev en lysande tid i godsets historia. Bellman var ofta där. Och det påstås att några av hans epistlar kom till, ja inspirerades just på Odensviholm.

På 1970-talet kom familjen Svensson att ta över Odensviholm. Han som gjorde det hette Olle Svensson. Det är hans söner och de bådas hustrur som blev årets vinnare, Lars och Agneta samt Göran och Gunnel.

Att deras anläggning är stor är det minsta man kan säga. Inom köttdjursuppfödningen genomför man i år en ökning från 800 till 1.000 djur. Ett annat, mycket intressant projekt är en planerad biogasanläggning, som säkert pressen kommer att följa och berätta om.

Årets Västervikare

Vem kan då bli Årets Västervikare? I kriterierna för det priset står det att en person (eller flera, alltså en grupp) kan utses till årets västervikare för att de – i det stora eller lilla – vågat välja egna vägar och på så sätt blivit en förebild för de värden, den framtidstro, det engagemang och den handlingskraft som vi alla vill förknippa med Västervik.

Tord Hjukström var en självklar kandidat och lika självklar vinnare. Det är han som är ”fadern” till Abalone Dots, den här hösten så i rampljuset att de knappast behöver någon extra presentation. Tords dotter Rebecka är en av de fyra i gruppen. Tord själv är i grunden konstnär, målare, särskilt fäst vid landskapsmotiv långt norr ifrån, och det är ingen slump. Han är född i Sorsele.

Innan han blev konstnär på heltid hann han spöa både Tomas Magnusson och Sven-Åke Lundbäck på längdskidor – de som båda blev seniorvärldsmästare. Men hans skidkarriär tog slut redan mot slutet av tonåren, på grund av överträning. Säger han.

Musiken har också varit en central väg för Tord Hjukström. Både genom att spela dobro – hans favoritinstrument som han själv byggt – och att skriva egna låtar.

Årets Innovatör

Innovatörer kan man naturligtvis hitta i de flesta branscher. I Västervik fastnade Västervik Framåt för ett företag som heter Elfa, specialist på en rad hyllsystem som blivit uppmärksammade – och entusiastiskt mottagna – av en stor, internationell marknad. Senast, alltså 2007, handlar det om ett nytt, fristående hyllsystem som USA tagit till sig med öppen famn.

Reine Magnusson är Elfa International AB:s marknadschef, och det har han varit i närmare 30 år. Att utse honom till Årers Innovatör var ett av juryns lättare uppdrag. Elfas ”Uppfinnar-Jocke” är ett bekant smeknamn, men utanför företaget är han nog ännu mer känd som Doktor Magnusson. Bakom det epitetet ligger nog såväl hans fenomenala förmåga att hitta nya lösningar som hans oläsliga handstil! Reine är född i bergslagssamhället Kolsva och kom så småningom till Västervik. Elfas huvudkontor låg då i Stockholm. Men från början av 90-talet är all verksamhet koncentrerad till Västervik.

Årets Rookie

Vad är då en ”Rookie”? I amerikanska slanglexikon står ofta ordet gröngöling först som svenskt begrepp. Uppstickare eller nyskapare kan, åtminstone i det aktuella fallet, kännas riktigare, mer rättvisande.

Det handlar om tre damer som inom den traditionellt kommunalt drivna förskolevärlden skapat ett alternativ. Dessutom med en så stark konkurrenskraft att den framstår som ett mervärde för vår stad. Att deras verksamhet är populär är det minsta man kan säga. Ge sig in på marknader som är så hårt styrda av politiska beslut och tyngda av kommunala traditioner, det kräver mod. Och det har sannerligen årets pristagare. Deras verksamhet bedriver de på förskolan Kullerbyttan, centralt i Västervik.

Pristagarna är Maria Markskog, Petra Ström och Annelie Sjögren.

Den pedagogiska modellen – vid sidan av allt det praktiska, dagliga – är Marte Meo. Slå upp begreppet på nätet om du är extra nyfiken!

Årets Företagsledare

Den företagsledare som visar prov på framgång och vars ledarskap inspirerar tillväxt med tydliga resultat, han eller hon kan utses till Årets Företagsledare.

Företaget det handlar om i år förknippas med precision, hög teknikkompetens och solid, vinstgivande expansion. Han som leder den verksamheten har genom tydig vision och strategi under lång tid skapat och vidareutvecklat ett spännande företag, attraktivt både för kunder och medarbetare.

Hans namn är Lars Persson. Företaget är Pentronic AB i Gunnebo

Lars Persson föddes i Köpenhamn 1947 men kom redan som fyraåring till Sverige och Rödsle utanför Västervik. Där grundade föräldrarna en plantskola. Studenten tog Lars på Västerviks Gymnasium (reallinjen) som 19-åring. Studier i Lund tog vid, och Lars blev civilingenjör 1973 inom området elektronik med inriktning på mätteknik.

Företaget Telemetric i Stockholm drog snabbt Lars Persson till sig. Telemetric, med fyra anställda, flyttade dock strax till Västervik. 1977 knoppades västerviksdelen av från Telemetric, och då kom Pentronic till. 1990 såldes Pentronic till Catena, och Lars Persson är Pentronics VD sedan dess.

Han bor på landet strax utanför Västervik, är gift och far till två döttrar. Förutom familjen och resor handlar hans fritidsintressen särskilt om kajaker och skidor.

Året Kulturstipendiat

Den Minnesfond som bildades efter västervikskonstnären Henry Gustafssons död, i synnerhet som tack för hans insatser för Tjustgalan och därmed för hela Tjusts näringsliv, är grunden för kulturstipendiet.

Syftet är att stipendiet skall ges till någon som gjort rejäla insatser i Västerviks kulturliv, till exempel inom musik, konst, mat, kultur, formgivning, hantverk eller dans.

Årets kulturstipendiat visade tidigt stort intresse för konst och design, med utpräglat miljötänkande. Efter gymnasieåren i Västervik, under Göran Nordells konstnärliga ledning, har stipendiaten studerat vidare på Nyckelviksskolan i Stockholm, Capellagården på Öland och går nu designlinjen på Textilhögskolan i Borås. Nu i höst vann hon Naturskuyddsföreningens designpris för sin miljöhandduk ”Natur i staden”.

Hennes namn är Elin Larsson, född 1979

Själv säger hon så här: Visst går en stor del av min tid till skolan. Men jag hinner också arbeta med egna, textila projekt, för jag är sugen på att kunna använda mina kunskaper i arbetslivet. Att skapa produkter som berikar människors vardag är en stark stimulans!

Jan B Frey tackar Sofia för sitt deltagande på galan.

Bildgalleri